Mitt andra försök på Cypern Ultra 217 km 2014

Jag kommer nu dela med mig av min erfarenhet av loppet i Cypern året 2014. Jag kommer i detta inlägg även berätta om min förberedelse inför loppet, som kanske kan vara både bra och viktigt för just dig inför Cypern Ultra 2017.

Min förberedelse inför Cypern Ultra 2014 gick enligt plan och under våren hade jag haft en bra grund period av både löpträning, styrka och alternativ träning. Jag hade ett lopp inplanerat innan Cypern i april månad. Det var ett 100 miles lopp hemma i Sverige. Men tre veckor innan loppet så får jag känningar i ett knä, och väljer att vila direkt och komma i rehabilitering. Jag avbokade min startplats till loppet. Därefter ringde jag en sjukgymnast som är erkänt duktig. Jag berättade om min skada, och vad jag skulle göra tre månader senare. Han skrattade i telefonen och svarade att även resor till rymden blivit inställda ibland. Att få en tid kunde ta upp till månader, men jag gav mig inte utan fick en tid veckan därpå. Mitt knä var så ömt att jag hade problem att gå promenad. Jag såg hur loppet kanske inte skulle bli av, men någonstans så ville jag inte ge upp. Drömmen fanns där, den var stark. Efter besöket hos sjukgymnasten så fick jag konstaterat vad som hänt, det var ett så kallat löparknä ( runners knee). Under en lång period på drygt åtta veckor fick jag löpförbud. Jag fick program med alternativ träning som jag följde vecka för vecka . Jag har nog aldrig stått på en cross trainer så mycket som jag gjorde under den perioden. Men jag gjorde det som krävdes för att bli hel igen. Efter en längre tid kunde jag gradvis lägga in trail löpning, som jag ökade långsamt. Mina längsta veckor i distans var 50 km veckorna innan Cypern Ultra 2014. Grunden hade jag med mig av all den träningen jag tidigare gjort. Senaste året snittade jag på ca 100 km per vecka. Värme träningen hade jag löst genom att ställa in cross trainern i bastun. Jag kombinerade den träningen med att dra bildäck i värme och löpning ute i värme. Det blev även många långa bil turer med full värme på i bilen och massor av kläder. Innan jag åkte till Cypern för mitt andra försök, minns jag att jag tackade sjukgymnasten och sa att den där rymd resan blev av ändå. Han log och önskade mig lycka till.

Jag fick två dagar att acklimatisera mig i Cypern. Inte mycket tid alls, inget jag rekommenderar. Jag fick bo hos några vänner jag lärt känna i Cypern. Natten innan loppet sov jag nästan ingenting. Jag minns jag fick två timmar sömn. Inte en optimal förutsättning alls med tanke på att loppet var över en tid på 48 timmar.

Men oavsett den dåliga sömnen var jag fast besluten att ge allt och även våga pressa mig. Det mesta gick enligt plan första dygnet. Innan dygnet ens var över hade startfältet brutit loppet, och kvar fanns bara jag själv och en kvinnlig löpare vid namn Mimmi från England. Mimmi var betydligt mer rutinerad än vad jag var och är nu. Vi sprang några distanser tillsammans. Vi kämpade båda två och hade våra bra perioder och sämre perioder under loppet. Mitt första dygn gick bra, och jag höll mig till tidsplanen och låg bra till. Jag sov 10 minuter under dag två för att köra vidare till slutet. Redan tidigt på morgonen kände jag av den dåliga sömnen natten innan loppet. Värmen hade tagit hårt dag ett och jag började göra små misstag vid varvning med att få med mig salt och annat viktigt för nästa varv. Mina fötter hade blivit sargade efter den extrema värmen och luftfuktigheten, men dom var fullt dugliga för att ta mig till slutet. Efter drygt 30 timmar in i loppet kände jag krampen började på att komma mer och mer. Banan hade testat mig hårt liksom värmen och den dåliga sömnen. Jag försökte kyla mig med is, och få i mig vatten, jag tog rikligt med näring, men det hjälpte inte. Efter ca 34 timmar och ca 130 km kunde jag bara röra mig extremt sakta. Jag hade då ca 18 timmar kvar av loppet. Jag var yr, mådde inte alls bra. Jag funderade länge innan jag tog beslutet om att bryta loppet. Det var ett tungt beslut men väl så viktigt. Jag har alltid tänkt på hälsa och säkerhet i första hand under alla mina turer och äventyr. Så valet blev att bryta. Jag blev hämtad ute på banan av sjukvård teamet för Cypern Ultra, dom tog mig tillbaka till varv området. Jag minns jag fick något att dricka och blev undersökt. Efter det somnade jag, så hårt att dom nästan valde att köra mig till sjukhuset. Till slut vaknade jag och fick mer att dricka. Dagen efter vaknade jag med svullna fötter men mådde ändå bra trots den hårda påfrestningen som blev. Visst kändes det tungt men valet jag gjorde fick jag själv ta. Det var ingen som tog det åt mig. Arrangörerna och teamet tyckte med det var tråkigt att det blev som det blev under loppet. Men dom stöttade mig även då jag valde att bryta.

Mest glad var jag efter loppet av en anledning. Min skada i knäet hade inte känts av under loppet. Jag kunde känna frihet av att återhämta mig för att sen påbörja en ny tränings period. Jag minns även att jag var med på festen för alla som deltagit under Cypern Ultra 2014. Det bjöds på mat, dans och många goda samtal. Jag lämnade Cypern, med många nya erfarenheter. Och jag tog mig trots allt dit och jag levererade. Min innerst inne visste jag att jag kommer återvända, och jag kommer inte ge upp drömmen om att en dag återvända.

Den fortsättningen kommer du att kunna läsa om i mitt nästa inlägg som kommer handla om Cypern Ultra vinter lopp 2016.
​
Varma hälsningar
Remy Brändefalk
Sverige