Ultra Marathon - Att välja distans?

Image credit, Remy Brändefalk. Sverige

När jag för första gången upptäckte Cypern Ultra var jag i början av min bana som ultra löpare och en bit från där jag befinner mig i dag. Och jag är långt ifrån färdig för att säga att jag är en expert. Jag vill ändå dela med mig av hur det började, vad som hände. Vid tillfället jag upptäckte Cypern Ultra fanns en förundran och nyfikenhet.  Jag brukar säga att jag aldrig väljer ett lopp, ett lopp väljer mig för att testa mig hur jag kommer klara mig. Men till viss del väljer vi en utmaning, som även bygger på nyfikenhet för själva äventyret. Av alla utmaningar jag gjort i mitt liv, så har jag även haft stor nytta av att vara ödmjuk nog att kunna inse när det är dags att se sin begränsning där och då. Jag gillar att sikta högt, och det gjorde jag även vid mitt första försök att springa Cypern Ultra 217 km i 55 graders värme på dagarna och drygt 80%  luftfuktighet. Min erfarenhet innan var endast fyra mindre Ultra lopp inget över 110 km. Jag hade gjort ett lopp i USA innan i en hög värme, men långt ifrån samma distans och långt ifrån med den höga luftfuktigheten. Mina förberedelser gjorde jag efter då bästa förmåga. Jag tränade cirka två månader i bastu, med bastulöpning, löpning i kuperad terräng, styrketräning, promenader med packning. På våren innan körde jag några lopp mest som träning och bra långpass. Sista tiden innan det var dags att åka till Cypern, drog jag ner på träningen.

För mig fungerar det bäst att minska ner och köra lätta pass tiden innan. Långpassen drog jag medvetet ned på redan sista månaden. Vad som kanske är bra för dig i mängd och vilken typ av träning kanske inte passar någon annan löpare och tvärtom? Många saker har jag lärt mig sen dess. En av dem är att jag kommer hellre till start hel och skadefri än att ha pressat över gränsen och ställa upp med en skada, eller inte komma till start alls. Balansen kan vara svår, men mycket hänger naturligtvis på den mentala styrkan. Mitt lopp i Cypern första året tog mig till ca 90 km, efter att mina fötter satte stopp på grund av blåsor på båda hälarna bland annat. Naturligtvis kändes det tråkigt att bryta och ge upp. Men valet gjorde jag helt själv. Jag lämnade aldrig tävlingen den gången utan beslutade mig för att stanna och hjälpa den enda löparen som var kvar i tävlingen den gången. Vi hade sprungit en del tillsammans tidigare under loppet och jag hade inte planerat annat än att springa den helgen så jag stannade för att byta fokus och ge suport.

Efter ett dygn var det tomt på banan och med endast en löpare kvar på en bana på ca 21 km kanske ni kan förstå att det var många timmar i ensamhet på banan. Vid varvningen fanns gott om folk och alla var naturligtvis spända på om den ende löparen skulle klara loppet? Ingen hade någonsin klarat 217 km på den banan tidigare. När det började på att närma sig 48 timmar, som var den dåvarande tidsgränsen fick jag vara med och heja fram Gilbert från USA som klarade Cypern Ultra 217 km och därmed blev den förste någonsin som gjort loppet på full distans. Det var naturligtvis en otrolig upplevelse, att fått vara med vid sidan av. Det året lärde jag mig massor av nya erfarenheter. Jag fick även nya vänner. På hotell rummet efter loppet tittade jag ut ett nytt lopp hemma i Sverige. Jag lämnade Cypern några dagar senare, fullt bestämd att återvända för att på nytt göra ett nytt försök. Väl hemma genomförde jag mitt första 161km lopp under 24 timmar, strax innan sprang jag ett 73 km lopp mest som en träning.
​
Det var lite av min berättelse från året 2013 och Cypern Ultra 217 km.
Missa inte min nästa berättelse om ett nytt försök på Cypern Ultra 217km år 2014!

Varma hälsningar
Remy Brändefalk
Sverige